Kajsa & Irja - fas 2

Nu är vi hemma. Ska bara skriva en uppsats också. Vi inledde med åka-bort-från-stan-hänga-i-sommarstuga-metoden. Bra metod.

Kajsa: i Uganda pa semester

Har lamnat Uganda och med en 7 timmars bussresa tagit mig over gransen till Uganda. Nya klistermarken och stamplar i passet. Forsta anhalten ar Masaka dar min kompis Carol bor. Igar var vi pa Rotarymote dar man aktionerade ut en kanin och en flaska ugandiskt gin for att samla in pengar till nagons brollop. Sen spelade vi pingis och drack ol. Jag pratade mirakel med en tokig katolsk prast. Har aldirg varit pa Rotary-mote i Sverige men har en kansla av att det ar lite stelare dar.

Sen var vi pa klubb; svensexa for killen som skulle gifta sig. Han kom tillsammans med sin best man; hand i hand och i likadana klader. Man skulle kunna tro att det var de som skulle gifta sig, dar de satt bakom en blombukett vid bordet med rosetter pa. Det var skoj, men jag hade varit vaken sen kvart over fyra pa morgonen och var inte festens festligaste direkt.

Narmaste veckan blir en tur till Kampala och sen Mbale; kompisar fran forr helt enkelt. Forsoker vanja mig vid vanstertrafiken och att allt ar lite mer kaotiskt har jamfort med Rwanda.

Kajsa: kvinnan som kunde tala med bergsgorillor

En lördagförmiddag hos Titus-familjen i norra Rwanda. Vackert och nervkittlande. Andra hade bättre kameror, så mindre suddiga bilder och film kommer så småningom.

Gorilla som äter nötter.

Katarina och gorillamamma.

Kajsa: Rwanda är Göteborg!

KaffeKajsa

Jag sitter på packat kaffe, intervjuar kaffebönder om deras kaffekooperativ och tittar på folk som lastar kaffesäckar på en lastbil. Fotar kaffebuskar, träffar kaffeorganisationer och läser kafferapporter. Dricker kaffe och tänker på nya kaffeord; kanske kaffekvinna?

Kajsa: nyfödda barn och innovationskonsulter

Jag ser det inte först. Kvinnan framför mig har en blå genombruten sjal om huvudet, röd- och vitrandig tröja, tyg med gula solar ovanpå kjolen och en vit och orange sjal om ryggen. Den ser mjuk ut. Från det mjuka hörs ett svagt ljud och kvinnan rör lite på sig. Ljudet tilltar och hon vrider sjalen, en tredje, som hon har knuten nära överkroppen och ett barn kommer fram. Hon lägger det i knäet. Händerna är ljusa, håret svart och rakt. Barnet kan inte vara gammalt och dess mor tror att det kan bli något stort; på min fråga om vad hennes barn kommer göra i framtiden svarar hon doktor eller agronom. Hon säger visserligen att hennes inkomst inte ökat i och med att hon fått tillgång till en tvättningsstation för sitt kaffe, men hon och hennes man kan sätta in pengar på ett bankkonto och det kunde de inte förut.

När vi kommer till fråga 40 börjar hon amma. Helt ogenerat lyfter hon sin röd- och vitrandiga tröja och blottar ett naket bröst. Barnet suger och sluter ögonen.

Barnet är en vecka gammalt. När vi är klara med intervjun får jag äntligen stryka den lilla över huvudet och le mot modern. Vant men varsamt böjer hon sig fram, lägger barnet på ryggen och knyter sjalen runt det. Hon reser sig, tar min hand och går.

I mitt undersökning har hon koden RW12-1. I verkligheten heter hon Josephine, är 38 år och trebarnsmor. Har odlat kaffe så länge hon kan minnas och har aldrig gått i skolan. Hon uppskattar att familjen spenderar drygt 100 kronor i månaden på mat utöver det de odlar själv och hon har hört att kaffet de plockar skickas utomlands, men hon vet inte vart.

Häromdagen sprang jag på en svensk konsult i Butare. Han jobbar för SIDA och är innovationskonsult. Hann säga en hel rad konsultiga klyschor; man måste sälja en upplevelse, den rwandiska kaffeupplevelsen och så vidare. Han hade varit på möte med kluster-gurun Michael E. Porter, som verkar tagit sig an Rwanda mer eller mindre gratis. Herr konsult var trevlig och smart och intresserad av mina studier av kaffesektorn. Men det är så långt mellan honom och barnet med det mörka håret. Så långt mellan gourmékaffedrickare i Sverige och mannen som lägger sin säck med kaffe plockat på 2500 meters höjd på huvudet och tar det till sitt kooperativ. Mellan medvetna konsumenter som köper rättvisemärkt och familjen som fått råd med sjukförsäkring.

Det kanske måste vara långt, vi kanske inte kan förstå varann. Jag vet inte. Vill inte. Och jag hoppas att barnet kommer bli agronom.

Kajsa: upploppet

Pa internetcafeiButare. Space-tangenten funkar endast om stora mangder vald(alt min fars attackskrivarteknik) anvands.

Gor en sista vecka i Butare med nagra intervjuer. Vander och vrider pa den information jaghar och funderar pa vad mer jag behover ta reda pa innan jag aker hemat. Nasta vecka blir i Kigali och forhoppningsvis osterut. Sen firar jagmin namnsdag med bergsgorillor och efter detblir det en heldag pa bussen till Uganda. Tva ar sen jag var dar, langtar!